Hurdant vädret än var, såg man om morgonen hans resliga gestalt nere vid hamnarmen. Där skred han fram mot stormen, spanande och övervakande, eller stod han i lä vid lotshytten livligt konverserande med lotspersonalen.

Anders Lundberg föddes den 24 november 1820 i Falkenberg. Efter studier i Lund och Uppsala tjänstgjorde han som notarie i Svea Hovrätt, var tillförordnad domhavande, vice häradshövding i Jämtland och riksdagsman. 1853 valdes han till borgmästare och stadsnotarie i Falkenberg.

Bakom de formella meriterna finner vi en makthavare med både värme och integritet. I rådhusrätten sägs det att han hade för vana att “göra långa och omständliga förhör, späckade med infall av ofta bitande och humoristisk natur”.

Falkenbergs bästa låg honom varmt om hjärtat. Särskilt vurmade han för hamnen vars stora utbyggnad han var med och genomförde. 1851 flyttade han in i övervåningen på Borgmästargården och bodde där tillsammans med hustrun Laura, som var dotter till den förra borgmästaren. De fick fem barn, och dottern Berta bodde kvar i lägenheten till sin död 1948. Hon berättar:

Pappa var alltid så rättvis, och aldrig var han hård eller så. Han var god vän med alla, med tattarna också, dem talade han tillrätta, han tog dem med vänlighet. Han brukade gå till dom i finkan och saga att det var bättre att bekänna allt sanningsenligt, för då fick di mildare dom. Han förstod dom så bra, och aldrig var han hög. Pappa försökte hjälpa dem och tala med dom. Å di hade aktning för pappa också.

Anders Lundberg hade mycket regelbundna vanor. Precis klockan halv tio grep han den på väggen till sitt ämbetsrum hängande stora nyckeln för att gå ner på gården och tömma sin mage. Klockan tio om måndagarna började rådhusrätten och till denna tid skulle detta vara avklarat. Ve den som vid denna tid kom och hindrade honom. Då lät det: “Komma just vid denna tiden. Förstöra hela dagen. Kan man tänka sig, kan man tänka sig.”

Anders Lundberg behöll sitt borgmästarämbete fram till sin död även om han inte var yrkesverksam de sista åren. Dagen efter hans bortgång den 24 april 1912 stod det att läsa i Falkenbergsposten:

“Han efterlämnar minnet av en helgjuten personlighet, en i allo redbar och fast karaktär, öppenhjärtlig och vänsäll mot dem som kommo i beröring med honom, givmild godhjärtad och i bästa mening rättvis mot alla.”

Lyssna till hela historien, inläst av skådespelarna Susanna Helldén och Eric Ericson.